Skulle för en stund sedan följa med Jocke ner till dörren från trappen för att säga hejdå. Jag råkade dock på något mirakulöst sätt vid de fyra sista trappstegen ramla snabbt bakåt med huvudet och glida neråt med gumpen mot hård mark. AJ ... aj, aj!!! Fy satan vad det gjorde ont. Började gråta mest pga rädsla och panik. Fick lite tröstmedel = kamareller och pussar ♥ sen var allt bra igen förutom min dumma häl.

dum dumma trappor ... I hate you, vi borde måla om dem också, skitfula. Nu är jag sur, märks det? It´s because of the pain. Stupid pain, jag hatar smärta, dö. Nu är jag klar *sympati*

hahah! Se så ledsen jag kan se ut, puppyface? Bild från moderna museet tidigare idag, för er som undrar så ska de långa pappersbitarna föreställa tårar, ever heard about manga?